Sidbyte

Bloggen kommer nu av praktiska skäl att fortsätta på:

https://kulturminnet.wordpress.com

 

Annonser

De röda stugornas land – ett resultat av Falu gruva

house-2151102__340

Vi ser dem överallt, de lysande röda husen. Svenskhetens eget hjärta. Be en svensk visualisera det raraste sommartorp som finns och det är ofelbart rött.

Så ser det inte ut i andra länder. Ur internationellt perspektiv är rött en ovanlig färg på husfasader. Att just Sverige utvecklat en avvikande smak för det röda beror på en praktisk omständighet: brytningen av kopparmalm i Falu gruva.

Falu gruva var en gång världens främsta koppargruva och kallades för Sveriges skattkista. ”Den som icke sett Stora Kopparbeget har icke sett Sverige”, sade ordspråket.

Gruvans historia går tillbaka ända till vikingatiden. Spektralanalyser av bronsföremål från Gotland har visat att koppar troligen hämtades från Falufyndigheten redan på 800-talet. Den nämns första gången i skriftliga dokument år 1288 och i kung Magnus Erikssons privilegiebrev från 1347 finns detaljerade upplysningar om gruvdriften.

Under medeltiden bidrog gruvan med betydande delar av Europas kopparproduktion. Det var dock under stormaktstiden som gruvbrytningen fick sin största omfattning; periodvis kom 2/3 av den samlade världsproduktionen av koppar från Falun. På 1600-talet var gruvan med omkring 1000 arbetare Sveriges största och modernaste arbetsplats, präglad av högt tekniskt kunnande och världsledande ingenjörskonst. Koppar från Falun blev till slottstak, kyrkklockor, husgeråd och mynt runt om i världen. Gruvan var länge Sveriges främsta källa till exportinkomster och den påverkade det ekonomiska, sociala och politiska läget i såväl Sverige som resten av Europa. På 1630-talet konstaterade Sveriges Riksråd att ”Sverige står och faller med Kopparberget”

Efter ett ras i gruvan 1687 minskade kopparproduktionen. Istället utvecklades en mer organiserad tillverkning av rödfärgspigment från gruvdriftens biprodukter. Det finns belägg för att det röda pigmentet började användas redan på 1500-talet, men under 1700-talet tog produktionen fart. Kopparfattig malm som får vittra bildar ”rödmull” bestående av koppar, järn­ockra, kiselsyra och zink. Rödmullen tvättas, siktas och bränns in­nan den mals till ett finkornigt färgpigment. Mineralkombinationen började blandas i vetemjölsklister och linolja och användas på husfasader för sina träkonserverande och dekorativa effekter. Den röda färgen upplevdes få husen att efterlikna de mer exklusiva tegelbyggnaderna. Färgen blev således ett sätt för allmogen att sätta en förnäm prägel på sina bostäder, vilket slog igenom stort på 1800-talet. De rödmålade stugorna har därefter fått utbredning i hela landet och blivit en nationalsymbol.

När gruvan stängde 1992 hade brytningen pågått i över 1000 år. Rödfärgsverket på gruvområdet lever fortfarande kvar och producerar en av de mest svenska produkter som finns: Falu rödfärg. Färgen marknadsförs – vilket nog måste sägas vara helt korrekt – som svenskt kulturarv på burk.

Sedan 2001 finns Falu gruva, tillsammans med delar av staden Falun och omgivande bergsmansbygd på UNESCO:s världsarvslista. Gruvan anses därmed så värdefull att den är en angelägenhet för hela mänskligheten.

 

_______________________________________________________________________________________________

Tryckta källor:

Harrison, Dick (2011), Upplev Sveriges historia, Bonnier Fakta

Otryckta källor:

http://www.falugruva.se/

https://www.falun.se/varldsarvet-falun/om-varldsarvet-falun/falu-gruva.html

http://falurodfarg.com/falu-rodfarg/originalet/

http://www.nyteknik.se/teknikrevyn/hur-sverige-blev-rott-6371018

http://popularhistoria.se/artiklar/helvetet-i-falun/

https://www.svd.se/varlden-har-upptackt-falurott

http://www.visitdalarna.se/sv/sodradalarna/gora/sevardheter/falu-gruva-varldsarvet/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Falu_r%C3%B6df%C3%A4rg

Våra gemensamma minnen

photo-256887__340

Vi bär alla med oss spår av det som funnits före oss. Från den stund vi föds ingår vi i en väv av sedvänjor och tankar som överlämnats från en generation till nästa.

Genom våra traditioner berättar våra förfäder för oss hur de lärt sig att leva. Deras samlade erfarenheter lever vidare och kommer till uttryck i våra handlingar genom vår kultur.

Den egna kulturen är så självklar att den är svår att märka. Den gömmer sig i vardagliga saker vi sällan reflekterar över och utgör skelettet som bär upp våra normer. Kulturens glasögon filtrerar vår bild av omvärlden och färgar våra reaktioner på det vi ser.

I vår kulturs historia hittar vi tidigare generationers begreppsvärld. Där finner vi de seder som utprovats och befunnits värdiga att fortleva, men också de som bleknat bort eller förkastats. Vi hittar också föreställningar och synsätt som anpassats och formats när de krockat med nya verkligheter. Vårt kulturarv illustrerar evolutionen av våra förfäders samlade kunskapsmassa.

Få saker påverkar en människas liv mer än hennes kultur. Kulturen sätter avtryck i de små, subtila valen lika väl som i livets största beslut. Vår identitet kan därför aldrig frigöras från den kultur vi bär med oss – kulturen skulpterar fram en del vårt jag.

Det vi gör idag är ett eko av det förflutna.

Genom att spegla oss i det förflutna kan vi se vilka vi är idag.

Det är inte oviktigt vad vi väljer att minnas.